Öppna sök Stäng sök Sök
Öppna Meny Stäng meny Meny

Kulturmiljöprogram kortversion

Storstadsarkitekter, röda villor och tegelornamentik. Här hittar vi välplanerade stenbyggnader från tiden för järnvägsamhällets uppbyggnad och charmiga trähus från äldre tider.

Om kulturmiljöprogrammet

Detta är en kortversion av Nässjö kommuns kulturmiljöprogram 2020 och innehåller värdefulla byggnader och miljöer i Nässjö kommun. Hela kulturmiljöprogrammet i pdf-format samt tips och råd till dig som äger eller sköter om äldre byggnader finns under kommunens sidor för kulturmiljö,
Kulturmiljö

Uppgifter om specifika byggnader söker du enklast via Nässjökartan,
Nässjökartan, webbplatslänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Programmet är framtaget av Samhällsplaneringskontoret. Saknar du en byggnad som du tycker borde finnas med i kulturmiljöprogrammet ta gärna kontakt med oss. Uppgifter till oss finns under "Kontakt" på denna sida.

Vad är typiskt för bebyggelsen i Nässjö stad?

Rutnätsstaden

År 1864 drogs södra stambanan fram över hemmanet Runneryds ägor. En järnvägsstation, en stinsbostad och ett järnvägshotell byggdes i anslutning till denna samma år. Lantmätaren Samuel Gustav Esping, som var en av hemmansägarna, ritade 1864 en plankarta över området mellan Runnerydssjön och Ingsbergssjön. Denna karta visar en rutnätsplan med långa gator som löper i nord-sydlig riktning parallellt med järnvägen och korta tvärgator mellan sjöarna. Esping ritade också en bred esplanad, en axel från järnvägsstationen upp till ett torg och vidare ner mot Ingsbergssjön. Förlagan var ”Idealstadsplan för järnvägsorter” skapad av statens järnvägars förste chefsarkitekt Adolf Wilhelm Edelsvärd.

Grunden för Nässjö stad var nu lagd, en ung stad med järnvägen som utgångspunkt. Rutnätet samt axeln och tillhörande byggnader och platser utgör ett av alla värdefulla objekt som gör Nässjö kommun unik.

Illustrerad karta från 1908 över Nässjö stad.

Klicka för att förstora

Bild | Karta över Nässjö stad
Karta från 1908, upprättad av Arvid Wallerström.

Folkets stad

Nässjö som fick stadsrättigheter 1914, har från början präglats av ett socialdemokratiskt tankesätt. Folkets hus och folkets park i staden var båda stora, levande och drog till sig mycket folk. Stadens industrier gav jobb, lät staden växa och höjde levnadsstandarden. När bostadsbrist rådde var Nässjös kommunpolitiker framsynta och handlingskraftiga. Albert Fritz och Ernst Ljungqvist, som båda var politilker, bildade AB Bostäder 1917. Nässjö stad köpte en större aktiepost och såväl förmedlade som gav lån till företaget, vilket bekostade delar av kvarteret Pan.

Under 1950- och 60-talen byggdes fler stora bostadsområden och strax därpå kom Miljonprogrammet. Storskaliga lösningar har varit en del av Nässjö under 100 år. Industriområdena och storgårdskvarteren blir därför en viktig del av Nässjös karaktär.

Storstadsarkitekter

Trots att Nässjö har flera ”inhemska” arkitekter som betytt mycket för stadens framväxt, har man under 1900-talet använt sig av arkitekter från andra städer. De mest framträdande av dessa är Ewe & Melin från Malmö. Arkitektkontoret står bakom nässjöbyggnader som Norråsaskolan, delar av kvarteret Pan, Carlsundska huset, Mariahemmet och stadshuset. I Ewe & Melins byggnader finns ingen enhetlig stil: de blandar nationalromantik, barock, jugend, klassicism och gotik. Denna blandning av stilar har blivit en del av Nässjös något brokiga stadsbild och är därför av stor betydelse.

En annan malmöarkitekt som haft stor betydelse för Nässjö är Eric Sigfrid Persson. Han lämnade efter sig större bostadsområden som Åkershäll och Runneryd. Gemensamt för dem är att de är välplanerade, trivsamma och funktionella. Perssons byggnader hade stor effekt på bortbyggandet av bostadsbristen som rådde under efterkrigstiden. Byggnaderna har därför ett högt samhällshistoriskt värde för Nässjö stad och dess invånare. Andra inlånade arkitekter som bör nämnas är Lars-Erik Lallerstedt, Anders Roland, Elon Bernhard och Gunnar Gräslund.

Bild på Storgårdskvarteret Pan i Nässjö.

Klicka för att förstora

Bild | kvarter Nässjö stad
Storgårdskvarteret Pan, Rådhusgatan 51.

Landmärken

I Nässjö stad kan man, nästan var man än befinner sig, se något av dess landmärken. Det innebär inte enbart den 324 meter höga Nässjömasten, utan också mer stadsnära byggnationer som kyrktornet, Norråsaskolans fasad, pinnstolfabrikens skorsten, stadshuset torn, hotell Högland och vattentornet uppe på höjden. Även höghuset på Koltorpsplan, som syns ända nerifrån Rådhusgatan kan tas med på listan. Dessa landmärken kan hjälpa inte bara turisten, utan också den vana stadsbon att orientera sig i staden. De är en viktig del av stadsbilden, eftersom de syns på långt håll från många olika platser i staden.

Stadsiluett över Nässjö stad med vattentornet i bakgrunden.

Klicka för att förstora

Bild | landmärke Nässjö stad
Stadssiluett över Nässjö stad med Norråsaskolan och vattentornet – två av många landmärken.

Petersons och Malmbergs donationer‌‌‌

De två välkända Nässjöborna Carl Peterson och Maria Malmberg donerade stora summor pengar åt uppförandet av nya byggnader i Nässjö. Förutom deras egen villa på Prästgatan 9, bidrog de även till byggandet av stadshuset, Norråsaskolan och Mariahemmet. Carl Peterson donerade dessutom den välkända Tre Mariors Klocka till den nya stadskyrkan i Nässjö.

De byggnader som kunde uppföras till stora delar tack vare Peterson och Malmberg bär ett stort personhistoriskt värde. Duons spår i Nässjö märks även på deras påkostade gravar på Anneforskyrkogården.

Fasadbild på Mariahemmet i Nässjö.

Klicka för att förstora

Bild | byggnader Nässjö stad
Carl Peterson och Maria Malmberg donerade stora summor pengar åt nya byggnader i Nässjö som exempel Mariahemmet (idag Nässjö läkarhus) på Mariagatan 30 i Nässjö.

Bild på Maria Malmbergs gravsten.

Klicka för att förstora

Bild | grav
Maria Malmbergs påkostade grav på Anneforskyrkogården.

Villatomter inramade med påkostade sten- och smidesanordningar

I kulturmiljöunderlaget kan man notera att Nässjös villaområden har en stor mängd påkostade staket och murar runt trädgårdarna. Dessa är ofta i fältsten, smide eller gjuten betong, ibland med dekorativa blinderingar. Staketens påkostade karaktär blir här en viktig miljöskapande faktor i Nässjös villaområden och det är av stor vikt att de bevaras.

Bild på muren på Gränsgatan 33 i Nässjö.

Klicka för att förstora

Bild | mur
Gränsgatan 33 i Nässjö är en av stadens villor med påkostad mur.

Bild på smidesstaketet på Gränsgatan 33 i Nässjö.

Klicka för att förstora

Bild | staket
Staket i smide.

Villor med faluröda träfasader och vit dekor

Nässjö har flertalet villor med faluröda träfasader, vit snickarglädje och detaljer. Förekomsten är relativt ovanligt i resten av Jönköpings län, vilket gör det unikt för Nässjö stad. Gustav Ruthér och Hugo Göransson, båda verksamma i staden, är arkitekterna bakom flera av dessa villor. Villorna visar inte bara upp en unik del av länet, utan är också en kvarleva efter två arkitekter som betytt mycket för Nässjö.

Bild på två röda hus på Egnahemsgatan i Nässjö.

Klicka för att förstora

Bild | faluröda träfasader
Egnahemsgatan i Nässjö har flertalet villor med faluröda träfasader, vit snickarglädje och detaljer.

Jugend, nationalromantik och 1920-talsklassicism

Tre arkitekturstilar utmärker sig särskild bland Nässjös stadsarkitektur. Nationalromantik, 1920-talsklassicismen och jugend. Den sistnämnda var utbredd i stora delar av Europa på slutet av 1800-talet men blev inte lika stor i Sverige. Nässjö visar upp ett par exempel på stilen – Prästgatan 5, Rådhusgatan 33 samt Järnvägsgatan 32.

Nationalromantiken
Nationalromantiken uppstod runt sekelskiftet 1900, som en motrörelse mot det sena 1800-talets industrialisering. Idealet blev nu istället att uppföra byggnader som hämtade sina förebilder i den äldre svenska byggnadstraditionen. I Nässjö märks nationalromantiken tydligast i stadshuset.

Swedish grace
1920-talsklassicismen, som även kallas för Nordisk klassicism eller utomlands för Swedish grace, tog över efter nationalromantiken. Idealet blev nu en stramare arkitektur, med symmetri i fasaden. Det kan liknas vid tidig funktionalism med klassicerande drag. Nässjö har ett stort antal byggnader i denna stil, bland annat i området runt Kyrkogatan samt i flera villaområden.

Ett rosa hus i jugendstil på Prästgatan 5 i Nässjö.

Klicka för att förstora

Bild på huset på Kyrkogatan 1 i Nässjö.

Klicka för att förstora

Bild | jugend
Huset på Prästgatan 5 i Nässjö är en byggnad i arkitekturstilen jugend.

 

Bild | 1920-talsklassicism
Huset på Kyrkogatan 1 i Nässjö är ett av flera hus som präglats av stramare arkitektur, med symmetri i fasaden.

Tegelkonst
Nässjö uppvisar ett rikt tegelbyggnadsbestånd med gult och rött, handslaget och maskinslaget tegel. I bland annat Flisby fanns ett tegelbruk som bidrog med tegel till Nässjö. Till de mer påkostade byggnaderna kunde teglet köpas mer långväga ifrån. För stadshuset har det exklusiva Börringeteglet använts, vilket är det samma som i de påkostade byggnaderna vid Strandvägen i Stockholm.

Murarglädje
Precis som snickarglädjen på många av Nässjös trävillor, finns det på tegelbyggnadernas fasad ofta något som man kan beskriva som ”murarglädje”. Fasaderna är utsmyckade med hjälp av tegel, framförallt genom mönstermurning och olika sorters tegel, ibland genom formtegel. Detta ger ett unikt avtryck i stadsbilden och har ett stort värde, miljöskapande och arkitektoniskt.

Centralskolan i Nässjö stad med utsmyckad fasad i gult och rött tegel.

Klicka för att förstora

Bild | tegelkonst
Centralskolan som ligger på Rådhusgatan 15 i Nässjö är en av många byggnader som har en rikt utsmyckad fasad med gult och rött tegel.

Bebyggelse från 1930–1970

I Nässjös bostadsområden finns ett stort bestånd av villor från perioden 1930-1970. Funkisen kännetecknas ofta av en fyrkantig planlösning i två våningar med symmetrisk fasad men förekommer i flera variationer. Grupphusområden ligger strax utanför stadskärnan och består vanligen av enplansvillor med tegelfasad och källare. Nässjös befolkning ökade från 2.000 invånare år 1900 till 19.400 invånare år 1970, vilket är anledningen till att husbebyggelsen från denna tid är mycket utbredd i staden. Även lägenhetshus från denna tid är en vanlig syn i staden.

Hus i funkisstil på Skansgatan.

Klicka för att förstora

Bild | funkishus
Funkishuset på Skansgatan 5 i Nässjö. Ett välbevarat exempel på en större modernistisk villa.


Bild på byggnad på skogskyrkogården.

Klicka för att förstora

Bild | tegelkonst
Skogskyrkogården, Isåsavägen 23 i Nässjö blev färdigställd 1947 och är ett exempel på stram arkitektur kombinerad med högkvalitativa byggnadsmaterial.

Vad är typiskt för bebyggelsen i Nässjö kommun?

Stationsmiljöer

Byggandet av Södra stambanan på 1860-talet blev startskottet för industrialiseringen i kommunen. Stambanan drogs i huvudsak fram genom jordbruksmark ett stycke ifrån tidigare sockencentra. Där uppstod nya samhällen, vilka skulle överta den betydelse som sockencentra tidigare haft och dessutom dra till sig den industriella tillverkning som tidigare legat på landsbygden. Tätorterna Bodafors, Flisby, Forserum, Fredriksdal, Grimstorp, Malmbäck, Nässjö, Ormaryd, Solberga, Stensjön och Äng uppstod ur denna utveckling. Därför
har de flesta orter i Nässjö kommun en stark koppling till järnvägen och den miljö som uppstod kring den.

Station i tegel i Solberga.

Klicka för att förstora

Bild | station
Solberga station som ligger på Nässjövägen 5 i Solberga.

Fabriksområden‌‌

De nyanlagda stationsplatserna i Nässjöbygden utvecklades i slutet av 1800-talet till omlastningsplatser där sågverk, möbelindustrier och övrig trävaruhandel fick möjlighet att blomstra. Exempel på industrier som haft stor inverkan på orters utveckling är Biobinfabriken i Forserum och Bodafors möbelindustri. I Anneberg utgjorde tändsticksfabriken ensam grunden för tätortens uppkomst. Många gamla fabriksbyggnader finns idag bevarade och utgör ett kulturhistoriskt arv från denna tid. Mer påkostade byggnader var ofta uppförda i tegel som blev mer tillgängligt tack vare järnvägen. Enklare industrilokaler utfördes i trä, som Älvdalens nya möbelfabrik, och kan med sina rödmålade fasader påminna mycket om jordbrukets ekonomibyggnader.

Bild på trätoffelfabriken i rött tegel.

Klicka för att förstora

Bild | trätoffelfabriken
Tack vare järnvägen uppkom många industrier i anslutning till stationerna. Trätoffel- fabriken i Flisby är en sådan byggnad.

Bild på möbelfabrik i trä, målad med falu rödfärg.

Klicka för att förstora

Bild | möbelfabriken
Ett exempel på en industrilokal i trä är Älvdalens nya möbelfabrik på Malmgatan 4 i Malmbäck.

Sekelskiftesvillor

Tack vare ekonomin som järnvägen och industrierna medförde uppfördes många påkostade villor runt sekelskiftet i närheten av dessa verksamheter. Generellt är villorna utförda med ljust oljefärgad träpanel, taktäckning i tegel, flerluftsfönster och ofta rikt utsmyckade verandor eller frontespiser. Bildexempel nedan är tagna från Solberga och Bodafors stationsmiljöer.

Villa i Bodafors i sekelskiftesstil.

Klicka för att förstora

Bild | sekelskiftesvilla Bodafors
Villan på Stationsgatan 22 är en sekelskiftesvilla i Bodafors stationsmiljö.

Villa i Solberga i sekelskiftesstil.

Klicka för att förstora

Bild | sekelskiftesvilla Solberga
Villan på Nässjövägen 24 är en sekelskiftesvilla i Solberga stationsmiljö.

Missionshus, kyrkor, religiösa inrättningar

Nässjö är en del av det som ibland kallas för Sveriges bibelbälte, där Jönköping och Höglandet ligger i centrum. Området har en stor frikyrklig rörelse, där den största är Pingströrelsen. De frikyrkliga rörelserna spreds med järnvägen, vilket märks i deras stora utbredning i orter längs spåret, däribland Aneby, Sävsjö och Gnosjö.

I Nässjö finns det därför ett flertal missionshus, kyrkor och andra religiösa inrättningar. Bland dem kan nämnas Baptistkyrkan på Södergatan 16, före detta Metodistkyrkan på Köpmansgatan 11 och Missionskyrkan på Mariagatan 33 i Nässjö stad. De frikyrkliga och kyrkliga inrättningarna i Nässjö har stor betydelse inte bara för Nässjös historia utan också för dess nutida karaktär.

Före detta Metodistkyrkan på Köpmansgatan 11 i Nässjö.

Klicka för att förstora

Bild | kyrka
Före detta Metodistkyrkan på Köpmansgatan 11 i Nässjö.

Landsbygdens bebyggelse

Före 1700-talet utgjordes bebyggelsen i huvudsak av ensamgårdar eller byar om två eller tre brukningsenheter. Den äldre bondgården bestod av ett stort antal byggnader, oftast grupperade i en mangårds- och en fägårdsdel. I mangården låg boningshus, sädes- och visthusbodar, i fägården fähus, svinhus, foderlada, sädeslada och loge.

Bild på en ängslada från förr.

Klicka för att förstora

Bild | ängslada
En ängslada kunde man ofta se i fägården under 1700-talet.

Enkelstugan
Enkelstugan var gårdens bostadshus före 1800. Denna utgjordes av ett stort rum och ett förstukök innanför en förstu med entré från ena änden av husets långsida. Enkelstugan var den vanligaste mangårdstypen på mindre gårdar och torp under hela 1800-talet. Parstugan blev från 1700-talets slut den vanligaste mangårdsbyggnaden på de större gårdarna. Den utgör en symmetrisk länga med en förstuga mitt i, ett kök bakom denna och ett stort rum på vardera sidan. Om ett av gavelrummen var uppdelat i två rum kallas hustypen ofta dubbelkammarstuga.

Tvåvåningshuset
Senare blev tvåvåningshuset så gott som regel och då ofta i parstugans form. Under denna tid påbyggdes även många äldre envåningshus med en andra våning. I den mer påkostade allmogebebyggelsen märks under 1800-talet ett inflytande från herrgårdsarkitekturen. Klassicerande drag blev vanligt i fasaduppbyggnaden och man övergick alltmer till att måla husen med ljusa oljefärger. Planlösningen är ofta salsbyggnadens med en större sal i byggnadens mittparti. Under inflytande av en, från statens sida, bedriven propaganda för bättre bostadshus på landet, byggdes bostadshusen med sexdelad plan i en och en halv våning under sadeltak med kraftigt utsprång. Byggnaderna försågs ofta med frontespis och verandapåbyggnader med rik snickarglädje. Även äldre byggnader fick under denna period ofta en veranda eller förstukvist i denna stil. Herrgårdarnas och säteriernas huvudbyggnader var ursprungligen enkel- eller parstugor med påbyggda gavelkamrar.

Rött bostadshus i form av en stuga på landsbygden.

Klicka för att förstora

Bild | röda stugor
Röda stugor är typiska byggnader för landsbygden i Nässjö kommun.

Dessa olika byggnadsskick utgör än idag bebyggelsestrukturen för Nässjö landsbygd. Välbevarade byggnader i kombination med ett landskap som på flera håll fortfarande hålls öppet av betande djur, ger oss en god visuell inblick i hur det sett ut bakåt i tiden.

Historiska lämningar

Nässjö kommuns agrara historia sträcker sig långt bakåt i tiden. Under vikingatiden började man organisera byar, vilket man kan se på att gravfält och runstenar ligger helt nära dagens byar. Inom Nässjö kommun återfinns lämningar från alla tre förhistoriska epokerna, rikligast från järnåldern, då bebyggelsen verkar ha brett ut sig över stora delar av området. Nässjöbygden är rikt på fornlämningar, mest återfinns inom Barkeryd, Bringetofta, Flisby och Norra Sandsjö socknar. De fornminnen som är lättast att känna igen är runstenar, som det finns fyra stycken i kommunen; en i Sunneränga, en i Orreda, en i Rickelstorp samt en nära Norra Sandsjö kyrka.

En bild på en runsten.

Klicka för att förstora

Bild | runsten
En historisk lämning är runstenen i Rickelstorp - en av de fyra runstenarna som finns i kommunen.

Hjälpte informationen på den här sidan dig?


Dolt fält, måste ligga längst upp
Vad kan vi göra bättre?
Berätta vad vi kan göra bättre på den här sidan. Dina synpunkter är värdefulla för oss. Din medverkan hjälper oss att förbättra webbplatsen.
×
Use Google to translate nassjo.se.
Please be aware that Nässjö kommun cannot take responsibility for the accuracy of the translation.