Allmänhetens frågestund - 3 oktober 2024

Om krisberedskap

MSB vill att alla medborgare ska klara sig själva under cirka 7 dagar vid en eventuell samhällskris. Många av oss skulle inte klara det. Vilken hjälp kan vi förvänta oss av kommunen? Hur väl kommer kommunen att klara sig under en längre kris? Vilken beredskap finns? Brister/svagheter? Exempelvis naturkatastrofer, IT-attacker, vatten, el, matvarubrist med mera. Finns det tillräckligt många skyddsrum?

Frågan besvaras av: Sara Lindberg (S), kommunstyrelsens ordförande.

Svar: Varje vuxen samhällsmedborgare har ett långgående ansvar för att klara sig själv i händelse av en samhällskris. Den som har barn ansvarar självklart även för dessa. MSB säger att svensken i gemen ska klara sig själv i sju dagar. Därför är det väldigt viktigt att den som inte redan har en hemberedskap börjar bygga upp en sådan. En hemberedskap behöver inte vara särskilt dyr eller tillkrånglad. Det finns många bra tips på MSB:s hemsida.

Varje kommunal förvaltning har gjort en plan, en kontinuitetsplan, för sin verksamhet utifrån olika scenarion t ex elavbrott, avbrott i vattenförsörjning, IT-attack och så vidare. I denna plan är åtgärdsbehoven specificerade om vattentillgången upphör eller vid strömavbrott med mera. Målet är att verksamheterna successivt ska bygga upp sin robusthet för att så långt det är möjligt hantera olika påfrestningar och kunna fortsätta att bedriva sin verksamhet – om än med begränsningar och på sannolikt annat sätt än som vanligt.

I kristider så behöver alla hjälpas åt med att ta hand om varandra för att inte belasta samhällsapparaten mer än vad nöden kräver. Begreppet samhällskris är diffust men om vi med det avser krig så kommer kommunens resurser ytterst att koncentreras till att hjälpa försvagade människor som på grund av ålder och/eller sjukdom inte kan ta hand om sig själva. Prioriterade grupper därutöver är funktionshindrade samt barn upp till 10 års ålder.

Nässjö kommun har kommit en god bit på vägen, men vi är inte klara. Sverige hann rusta ned i sådan omfattning att resan tillbaka till en god beredskapsnivå blivit relativt lång. Frågan är prioriterad och kommunen avsätter pengar som tillsammans med statliga bidrag gör att vi kan arbeta än mer intensivt med frågorna.

Det har gjorts en inventering av såväl skyddsrum som skyddande utrymmen. I Nässjö kommun finns det 201 uppmärkta skyddsrum och lika många skyddade utrymmen. Vi är väl försedda vad gäller skyddsrum och skyddande utrymmen. Riktmärket i riket är att det ska finnas skyddsrum till ca 70 procent av befolkningen.

Om trygghetsfaktorn

Vid en tidigare förfrågan till en del av kommunens invånare ställdes frågor om hur nöjda medborgarna var i olika frågor. Tryggheten var den viktigaste frågan för de flesta, och är nog fortfarande. Hur har kommunen hanterat frågan? Är den prioriterad? Vad har man gjort och vad kommer man att göra?

Frågan besvaras av: Sara Lindberg (S), kommunstyrelsens ordförande.

Svar: Kartläggningen sker bland annat genom trygghetsmätning bland medborgare vartannat år, och för företagare vartannat år. Även polisen och Brottsförebyggande rådet gör sina undersökningar, och i kommunens arbete lägger vi pusslet med så många bitar som möjligt. Vi jobbar dessutom med trygghetsenkäter på skolorna och dialoger med ungdomar. (Kan finnas mer som jag inte känner till).

De åtgärder kommunen har, handlar både om trygghet och säkerhet, där säkerhet handlar om det som faktiskt händer, och trygghet är den subjektiva upplevelsen hur situationer och platser upplevs. Det är värt att notera att åtgärder som syftar till att förbättra säkerheten ibland kan skapa mer otrygghet eftersom det belyser ett problem. Till exempel kan en ökad närvaro av polis eller väktare få människor att reflektera och oroa sig för farorna i samhället, precis som inrymningsövningar i skolan, även om det i slutändan leder till ett säkrare samhälle.

Säkerhetsmässigt har kommunen fått minskade våldsbrott och minskad skadegörelse. Det är inte helt klarlagt vilka insatser det är som fungerat, men torde bero på ett ökat säkerhetstänk, snabbare sanering av skadegörelse och att man fångar ungdomar med riskbeteende tidigare. Man har också jobbat förvaltningsövergripande med föräldrautbildningar och utbildningar för elever i våldsprevention i skolan.

Ett säkrare samhälle bör leda till ett tryggare samhälle, men det kan ta tid innan känslan av trygghet infinner sig. Kommunen jobbar därför med trygghetsfrågor specifikt, till exempel genom trygghetsvandringar där allmänheten är välkommen att delta, och utveckling av fysiska platser där man har med sig tankar om hur platsens utformning påverkar den upplevda tryggheten.

Om distansarbete

Pandemin är sedan länge över, men fortfarande lever fenomenet att jobba hemifrån eller på distans kvar i väldigt stor omfattning hos kommunanställda chefer och tjänstemän. Detta skapar dålig effektivitet, irritation och sämre arbetsmoral hos medarbetare och sjunkande förtroende för chefer. Jag ställer frågan både som kommuninvånare, skattebetalare och kommunanställd. Varför tillåts detta fortfarande?

Jag har skräckexempel på hur det fungerar (eller inte fungerar) inom flera förvaltningar p.g.a. ovanstående så om någon styrande politiker, någon på HR-avdelningen eller kommundirektören har några frågor eller vill diskutera detta så får ni gärna höra av er.

Frågan besvaras av: Sara Lindberg (S), kommunstyrelsens ordförande.

Svar: Nässjö kommun har en distansarbetsrutin som ska följas av alla förvaltningar. Grunden ligger egentligen på att det är ett chefsansvar att avgöra hur/när och om distansarbete är möjligt för enskild medarbetare. Arbete på annan plats än huvudarbetsplatsen är villkorat genom att det inte får innebära en sämre kvalité till kommuninvånarna eller att verksamheten i övrigt påverkas negativt.

Arbete på annan plats än huvudarbetsplatsen ska alltså vara av tillfällig och oregelbunden karaktär och endast om verksamheten tillåter. Det är upp till chef att bedöma om det är en möjlighet. Bedömningen görs per enskilt tillfälle eller period. Huvudprincipen är att medarbetaren ska vara på sin ordinarie arbetsplats.

Med andra ord är det viktigt att ansvariga chefer agerar om signaler ges om att det i någon verksamhet inte fungerar eller om det påverkar kommuninvånare negativt.

Möjligheten till temporärt distansarbete är inte en rättighet för vare sig medarbetare eller chefer utan just en möjlighet som rätt använd kan bidra till attraktivitet, god arbetsmiljö och effektivitet.

Bedömningen har gjorts att det inte är det bästa för Nässjö kommun att ta ett centralt beslut om att förbjuda eller tillåta distansarbete för någon, utan att den bäst lämpade att avgöra i varje enskilt fall är närmaste chef.

I de fall man som tex. frågeställaren har synpunkter på att det faktiskt ger negativa effekter för verksamheter och/eller kommuninvånare så rekommenderas att man hanterar det genom att kontakta ansvarig chef, verksamhetschef eller förvaltningschef.